There is no always & forever,there is just...this.

Jag har funderat ett tag nu på hur man ska göra.Hur man ska hantera att inte bara en,eller två utan 3 fina personer gått bort under kort tid.Det känns så himla meningslöst.Så orättvist.Så jävla onödigt!Och ledsamt,fruktansvärt ledsamt.

Vi pratade om det i lördags-vad man kan göra för att lindra sorgen,för att försöka ge det en mening.Det vi faktiskt kan göra är att leva varje dag,ta vara på varje dag,göra det bästa vi kan.Leva här och nu.Det är dom värda,då blir det inte meningslöst,vi får inte göra det meningslöst...Fan,man vet aldrig när det är för sent...Varför envisas man med att skjuta upp saker?Varför säger man inte till nån hur mycket den betyder innan det är för sent?




I'm gonna live my life
Like every day's the last
Without a simple goodbye
It all goes by so fast

And now that you're gone
I can't cry hard enough
No, I can't cry hard enough
For you to hear me now

Gonna open my eyes
And see for the first time
I let go of you like
A child letting go of his kite

There it goes, up in the sky
There it goes, beyond the clouds
For no reason why
I can't cry hard enough
No, I can't cry hard enough
For you to hear me now

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0